Ge mig styrka!

Igår drog mig äntligen iväg för att köra första styrketräningspasset för i år. Men innan man kom iväg. Vad är det egentligen som är så jobbigt?

Jobbigt att bli stark, och orka med att bära 10 kilo bebis på dagarna.

Jobbigt att få lite tonade muskler istället för daller.
Jobbigt att vara vältränad och faktiskt känna sig snyggare och fräschare.

Jobbigt att må bra och leva längre.

Jobbigt att få känna att kroppen får jobba och svettas,det är ju så skönt efteråt, och att få rikigt aptit.

Jäkla jobbigt att sätta undan lite egentid.

Det som egentligen är jobbigast är att ha barnvakt om man ska göra nåt för sig själv, men nu är pappan hemma så då kan jag har gott samvete.

Det var faktiskt inte så jobbigt som jag trodde, det var det när jag tokträna förra våren att då skulle jag träna inför att bli instruktör och då var det onormalt långa pass med många övningar. Nu ett helt normalt pass på en timme, och det var skönt att komma iväg en stund, jag älskar mina barn över allt men man kan behöva komma iväg lite. Och det känns i kroppen idag, skönont!

Bilden ovan är ganska talande, samma vikt på fett och muskler . lite snyggare form på muskeln va? Och vilken plats allt fett tar.Bra bild om man vill ha inspiration.

Jag tar just nu en paus i bokföringen, det är inte min starka sida och man blir aldrig fullärd, men det är kul när man väl förstår, men idag var det mycket nytt och det går så sakta. Jag vill göra det själv också så jag har koll på läget.

Helgen var för övrigt lugn och härlig, med mycket mys, film, körslaget, kanelbullar och god mat. Lily vart dock förkyld natten till söndagen och dom här 2 senaste nätterna har inte innehållit speciellt mycket sömn.

Mina tankar har igår och idag gått till två små pojkar som miste sin pappa igår, otroligt tragiskt. Finns inga ord.